Mitt i centrala London, i en hyrd kontorslokal som för tillfället hyser London School of Economics fastig-hetsavdelning, försöker fastighetschefen Julian Robinson att tända lamporna i modellen av det nya studenthuset. Det krånglar. Men det är ändå uppenbart att byggnaden, som ska stå klar om två år, kommer att öka universitetets attraktionskraft ytterligare. Nattklubb i källaren. Gym och multimediesalar. Kafé och restaurang. Terrasser med utsikt över campus och innerstaden. Genomtänkt arkitektur och design som utnyttjar det begränsade utrymmet maximalt. Hållbarhetsprofil. Plats för karriärservice och studentkår. Och så ett kristet kapell bredvid flera muslimska bönerum och särskilda rituella tvagningsrum, samtliga anpassade efter skolans internationella och multireligiösa studentgrupper.

– Det här är ett av världens mest internationella universitet och vi vill förstås att de olika nationaliteterna ska integreras, lära av varandra och arbeta tillsammans. Samtidigt tycker vi att det är viktigt att olika kulturer och religioner får eget utrymme, säger Julian Robinson.

London School of Economics and Political Science, LSE, har funnits i drygt 100 år och har alltid varit ett internationellt dragplåster. Av de 9 500 studenter, doktorander och forskare som verkar på campus kommer ungefär hälften från ett land utanför Storbritannien. Över 140 olika länder finns totalt representerade. Största grupperna just nu är amerikaner och kineser. 40 svenskar finns här också.

LSE har egentligen inget problem med internationell rekrytering – den akademiska kvaliteten och det geografiska läget gör till exempel att så många som 19 000 personer sökte till 1 200 grundutbildningsplatser förra året. I stället är utmaningen att kunna erbjuda lokaler som matchar den akademiska nivån.

– LSE är ett internationellt varumärke som står för utomordentlig akademisk kvalitet. Målet är att lokalerna ska motsvara det och göra oss ännu mer globalt konkurrenskraftiga. Vi tävlar med till exempel Harvard om de bästa studenterna, och jag är mycket glad över att vi nu har ett fastställt mål att undervisning i världsklass ska ske i lokaler av världsklass, säger Julian Robinson.

STADIG TILLVÄXT SOM GETT VARIERAD PORTFÖLJ

Han visar runt på det campus vars fastighetsutveckling, förvaltning och underhåll han ansvarar för tillsammans med 140 anställda. Det är ett mycket kompakt campus, med Royal Court of Justices pampiga byggnad på andra sidan staketet och Londons kommers och täta trafik med svarta taxibilar och röda dubbeldäckare alldeles inpå knuten. Faktum är att det är lätt att missa att det ligger ett världsledande universitet här. Campus består av ett antal kvarter med vanliga gator och byggnader som inte alls ger det där storslagna universitetsintrycket som man föreställer sig att en av Europas främsta och mest internationella kunskapsmiljöer ska ge. Universitetet har vuxit stadigt i alla riktningar under de hundra år som gått; befintliga byggnader har blivit högre och byggts ihop med gångbroar, och kommersiella kontorsbyggnader på området har köpts loss och gjorts om till undervisningslokaler. Det har gett en minst sagt splittrad arkitektonisk profil. Här kan undervisningen lika gärna äga rum i en teaterbyggnad från 60-talet, i ett gammalt sjukhus från 1900-talets början, ovanpå en hi­storisk pub, i ett oljebolags före detta kontorslokaler eller i toppmoderna prisbelönta föreläsningssalar med modern teknik och miljötänk. »En varierad portfölj«, kallar Julian Robinson det.

»MINISTRAR RÖR SIG OFTA HÄR PÅ CAMPUS«

Men på senare år har LSE hittat sin stil och en riktning i sin utveckling. År 2008 stod New Academic Building klar, en omfattande renovering av ett slitet hus från 1912.

– Vi försöker stegvis att skapa ett urbant campus som har LSE:s identitet och varumärke och en gemensamhet. New Academic Building har satt en standard för LSE, förklarar Julian Robinson. Framtida projekt kommer att inspireras och lära av den.

New Academic Building fick nyligen två priser, ett för sin arkitektur och ett för sitt miljötänk. Båda sakerna är tydligt framträdande i byggnaden.

– Målet var att skapa utrymmen utanför kontor och salar, plats för sociala aktiviteter så att människor från olika kulturer kan mötas. Visst, biblioteken är fortfarande populära, men studenterna i dag vill inte bli hyssjade, utan vill kunna sätta sig var som helst med sina kamrater och sina laptops, samtala och jobba fritt.

Överallt står återvinningsstationer. Julian Robinson kan själv inte låta bli att sortera lite skräp som hamnat vid sidan om när han går förbi dem.

– Alla som kommer hit är inte vana vid att sopsortera, men studenterna är ju alla väldigt intelligenta så efter ett tag vänjer de sig, säger han skämtsamt. Men satsningen fungerar verkligen. 90 procent av soporna återvinns och resten förbränns och används till byggnadens energiförsörjning. Det var det vi fick pris för.

En annan viktig del av New Academic Building är föreläsningssalarna i källaren. I den största, sponsrad av en schejk, finns plats för 400 besökare, även externa, som i specialutformade extra bekväma stolar kan lyssna på världsledande statsmän, ekonomer och Nobelpristagare som gärna kommer hit och föreläser. Nelson Mandela och ett antal premiärministrar har också varit här.

– Nyligen bokstavligen krockade jag med före detta utrikesminister David Miliband i korridoren, säger Julian Robinson. Ministrar rör sig ofta här på campus, eftersom det är en viktig del av vårt samhällsengagemang att ta hit så högaktuella och intressanta föreläsare som möjligt.

Nästa led i att göra universitetet ännu mer attraktivt för internationella studenter är projektet som påbörjas i vår, det som Julian Robinson har en modell av på sitt kontor. Nu ska ett hundra år gammal utdömt, fuktskadat sjukhus mitt på campus rivas och ett miljöekonomiskt avancerat hus byggas i dess ställe.

– Vi har satt ribban högt. Miljöklassningen blir den högsta möjliga, med naturlig ventilation, gråvattensy-stem, kraftvärme, solceller på taken och fokus på återvinning och ny teknik som minskar vår miljöpåverkan. Det kommer att bli i världsklass. Vi är redan ledande inom miljöeffektivt universitetsbyggande i Storbritannien, och det här kommer att stärka vår ställning.

Bygget beräknas vara klart i maj 2013, men LSE:s campusutveckling stannar inte där.

– Vi behöver se över våra övriga byggnader också, till exempel ett par fula torn från 60-talet mitt på campus. Större möjligheter till studentboende skulle också vara fördelaktigt. I dag kan vi erbjuda alla våra förstaårsstudenter plats på studenthem, men de ligger en bit bort och behöver också renoveras. Boende på campus är oerhört attraktivt för studenterna och det skulle skapa en dygnetruntkänsla som vi saknar i dag. När puben stänger är här helt folktomt. Ska vi behålla vår attraktionskraft kan vi inte vila på lagrarna, utan måste se över campus kontinuerligt, säger Julian Robinson.

SÅ REKRYTERAR LSE UTLÄNDSKA STUDENTER

London School of Economics and Political Science har alltid haft ett gott akademiskt rykte utomlands. Dessutom har London ett fördelaktigt läge som huvudstad i Commonwealth, som inkluderar före detta engelska kolonier på alla kontinenter. Därför är LSE ett naturligt val för många internationella studenter. Men den fördelen måste naturligtvis underhållas och förstärkas, inte minst nu när avgifterna kommer att höjas radikalt. Därför har universitetet internationella studentrekryterare anställda. Rosemary McAlonan och svenska Caroline Johansen, som just nu gör praktik här, är två av dem. Deras uppdrag är att rekrytera de absolut bästa studenterna, oavsett nationalitet.

– De höjda avgifterna 2012 kommer förstås att påverka oss. Vårt söktryck är högt på de populära utbildningarna, så där ser jag inget problem, men vi behöver marknadsföra oss för att hålla uppe nivåerna av internationella studenter på alla kurser, säger Rosemary McAlonan.

Hon gör omkring sex resor utomlands per år för att informera om LSE, träffa potentiella studenter och deras familjer samt hålla kontakten med alumner, utbildningsministerier och sponsorer. Just nu bearbetas framför allt Kina, Indien, Malaysia och Singapore. När de internationella studenterna sedan kommer till universitetet hålls särskilda introduktionsveckor.

– Studenterna får träffa studentklubbarna och folk från olika föreningar, man har fester och olika aktiviteter. Det är mycket uppskattat, säger Caroline Johansen, som själv har tillhört den skandinaviska föreningen.

Eftersom skolan är så internationell varken särbehandlas eller utmärker sig de som är icke-britter. De flesta internationella studenter smälter väl in i och anpassar sig till livet på LSE. Kulturkrockar är ovanliga, politiska kontroverser mellan olika grupper förekommer inte utan diskussion och kulturellt utbyte är i fokus. Dock förekommer det att de olika nationaliteternas studievanor skiljer sig åt.

– På LSE har man bara 10–12 undervisningstimmar i veckan. Resten av tiden förväntas du studera på egen hand eller i grupp. Det brukar innebära en lite större omställning för vissa nationaliteter, som är vana vid mer lektionstid och tydligare uppgifter, säger Caroline Johansen.

Hon kommer från Malmö och pluggade IB-programmet (International Baccalaureate) där. Under utbildningen åkte hon på studiebesök till LSE, ansökte, blev antagen och har nu en BSc i internationella relationer.

– Jag såg utbildningen som en investering. Visserligen betalar man relativt mycket, men det man lär sig här och de jobbmöjligheter man får är definitivt värt det, säger hon.

Dessutom uppskattar hon de internationella kontakter hon har skaffat sig sedan hon kom hit.

– Den riktiga kulturmixen upplever man inte på skolan, utan i studentkorridorerna. Där märker man folks olika vanor. På gott och på ont – men det är också ett utmärkt sätt att lära känna folk, säger Caroline Johansen.

OM: INTERNATIONELLT SAMARBETE

Skolan samarbetar också med flera universitet i andra länder, vilket innebär att man som LSE-student kan läsa sommarkurser i Peking, göra en utbytestermin i Sydafrika, ta dubbla examina på Columbia och forska en period i något annat land.

TEXT SOFIA ERIKSSON FOTO RASMUS NORLANDER