Den 22 oktober 2013 tog Anders Fällström, prorektor vid Umeå universitet, och David Carlsson, regiondirektör för Akademiska Hus region Norr, första spadtaget för om- och tillbyggnaden av det nya Humanisthuset. Ambitionen var att skapa en svensk variant av ALC och – om man får vara lite högtidlig – framtidens kreativa och interaktiva kunskapsmiljö.
Nu, drygt två år senare, är framtiden här. Bakom en glasad dörr där det står ”Rum för lärande” på en papperslapp pågår kostvetarnas lektion i just fysiologi och metabolism.
I det här rummet finns få spår av Humanisthusets 40-åriga historia. På två av väggarna hänger 84-tumsskärmar med pekskärmsfunktion. I taket: isolering av träull. På väggarna: ljudabsorberande skivor med små hål, utprovade av akustiker. På golvet: en grå, ljuddämpande textilmatta.
Men det mest slående är hur rummet på bara några sekunder byter skepnad.
Efter Åse Tievas inledande föreläsning delas de 25 kostvetarna in i fyra grupper. Mobila skärmar med whiteboard på ena sidan och ljuddämpande matta på den andra rullas ut och delar av rummet.
Studenterna placerar ut sina mobila stolar med anteckningsskiva där de kan arbeta med sin laptop. Förvandlingen går ljudlöst och är färdig på mindre än en halv minut.
– Grupparbeten är traditionellt en av de stora tidstjuvarna. Det tar tid för studenterna att hitta mötesplatser. Dessutom vet inte läraren vart studenterna har tagit vägen och studenterna har ingen möjlighet att fråga läraren, säger Lisbeth Lundahl.
När de fyra grupperna nu börjar arbeta är diskussionerna om oxidativ deaminering och transport av kväve mellan vävnader, engagerade, rent av högljudda. I ett traditionellt klassrum hade det sannolikt varit en decibelplåga att vistas här.
»Jag frågade Åse om hon var intresserad av att delta i ett projekt där vi undersöker vad som händer om vi får en mer studerandeaktiv undervisning.«
BENGT MALMROS
SAMORDNARE OCH PEDAGOGISK UTVECKLARE