Den 17 december förra året var en stor dag. Inte bara för Stockholms utveckling som akademiskt kunskapsnav utan också för att när detaljplanen för Albano då godkändes fick den socialekologiska stadsplaneringsmodellen ett stort erkännande. Bakom den ligger teorier som till stor del utformats i Sverige, och som för första gången kan realiseras i stor skala i Albano.

–  För första gången kombineras teknologiska innovationer med hänsyn till ekologiska system. Albano kommer att bli revolutionerande och absolut världsledande, inget snack om saken, säger Stephan Barthel, forskare vid Stockholm Resilience Centre och en av personerna bakom de hållbara Albanoplanerna som nu snart kan bli verklighet inne i Sveriges enda nationalstadspark.

KNYTER IHOP CAMPUS

Diskussionerna om vad som kan göras med den gamla industritomten precis utanför Stockholm har pågått länge. Området har bakom det luggslitna utseendet en enorm potential att knyta ihop staden med Frescati, Stockholms universitets huvudcampus, som på 60-talet byggdes isolerat utanför staden enligt den tidens akademiska, politiska och stadsarkitektoniska ideal. Samtidigt blir det en knutpunkt i ett samlat universitetsområde, som sträcker sig från gamla Konstfack med Stockholms dramatiska högskola vid Gärdet i öst, via områdena för Kungliga Musikhögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan och Kungliga Tekniska högskolan över till Hagastaden med Karolinska Institutet i väst.

– På kort sikt kommer Albano att lösa de akuta behov vi har av lokaler, säger Kersti Hedqvist, projektsamordnare för Albano på Stockholms universitet. På lång sikt kommer Albano att få ett enormt värde som akademisk miljö eftersom allt knyts ihop i en integrerad miljö för undervisning, forskning och studentboende med ett mycket intressant läge.

PÅ NATURENS VILLKOR

I detaljplanen beskrivs universitetslokaler i parkliknande miljöer, levande och attraktiva mötesplatser, gröna parkavenyer och gång- och cykelflöden som säkerställer liv och rörelse samt studentbostäder på campus som skapar förutsättningar för kommersiell verksamhet.

Men det i sig är inte unikt. Det unika med Albano är att det planeras bli en hel stadsdel byggd på naturens villkor. Och som inte bara tar hänsyn till naturen, utan också genom sin utformning bidrar till utveckling av den. Modellen har till stor del fått sin nuvarande form vid Stockholm Resilience Centre som är en del av Stockholms universitet.

– Idéerna kommer från början från ett långtidsprojekt där ekologer och antropologer världen över har undersökt hur över 100 traditionella samhällen – ursprungsbefolkningar som samer och indianer till exempel och äldre jordbruk – lever i förhållande till de naturresurser de har att tillgå, berättar Stephan Barthel. Den forskningen har gett principer för vad som bygger resiliens i sammankopplade socialekologiska system, det vill säga system där naturen och människan är integrerade.

Enkelt förklarat: hur man bygger miljöer och städer som erbjuder allt det vi moderna människor vill ha samtidigt som man skapar förutsättningar för naturen att bidra med olika så kallade ekosystemtjänster, som skugga, rekreation, bullerskydd, pollinering, vatten och föda i en miljö som är resilient, det vill säga tålig, hållbar och kraftfull.

– Målet med Albano är att förstärka landskapet i stället för att försvaga det och dessutom göra det i uppdateringsbara system som kommer att fungera inte bara i dag utan även om hundra år. I dag är det än så länge ingen annan som tänker så, säger Stephan Barthel.

ANDRA GENERATIONENS HÅLLBARA BYGGANDE

Hållbar stadsutveckling är dock ingenting nytt. Akademiska Hus har i många år tillsammans med universitet och högskolor utformat campus som i hållbara system hanterat energi, sopåtervinning och dagvatten. Men socialekologisk hållbarhet är något helt annat och nytt.

– Albano går inte att jämföra med något. Hus bygger vi jämt, men här bygger vi ju en hel stadsdel som ska innehålla bostäder, service och institutioner och vi har förutsättningar och kompetens att låta dem samverka på olika sätt med naturen, säger Jerker Nyblom, miljösamordnare på Akademiska Hus. Lars Marcus, arkitekturprofessor på KTH, som varit med i planeringsarbetet, håller med.

– Man kan se det som andra generationens hållbara stadsbyggnad. Den första generationen handlade om teknologidrivna, oftast dolda, system. Här får ekologin större plats och det leder till annorlunda lösningar. Grönområdena blir inte bara ytor utan ekosystem som måste upprätthållas och utvecklas och som vi som människor kan få förståelse för och få ett vardagligt förhållande till.
Utvecklingen är inte bara spännande rent byggtekniskt, utan avgörande för vår planet, säger Jerker Nyblom.

– I dag är vi 9,5 miljoner människor i Sverige och sju miljarder på jorden. Inom en snar framtid kommer vi att vara nio miljarder, och sex av dessa kommer att bo i städer. 2011 flyttade 21 miljoner människor in till städerna i Kina – det är så hisnande att det knappt går att begripa, men det illustrerar också vilken stor roll städerna har för tillgången på rent vatten, energi och mat.

STOR UPPMÄRKSAMHET

De ursprungliga planerna för Albano som världens mest hållbara campus har sammanfattats av bland andra Lars Marcus och Stephan Barthel på Akademiska Hus uppdrag i något som kallas Q Book 4 och har rönt stor uppmärksamhet, bland annat vid världsutställningen i Shanghai 2010.

– Stadsbyggnad har alltid anpassat sig till ekonomiska och sociala system, som marknader och mötesplatser, men det ekologiska har satts åt sidan och setts som något som händer utanför städerna. Många tyckte därför att det var intressanta tankar, säger Lars Marcus. Q Book 4 var när vi tog fram den ett originellt och avancerat angreppssätt på hållbarhet.

Unesco fick bland annat upp ögonen för Q Book 4 som underlag för både campusplanering och civil samhällsplanering på global nivå och i workshopen som hölls i samband med presentationen i Shanghai fick representanter från hela världen praktiskt utveckla tankarna.

– Det var ett stort engagemang och väldigt häftigt att se människor från USA, Sydamerika och Afrika med penna i hand skissa på hur Q Book 4 skulle kunna göra avtryck i deras länder, minns Jerker Nyblom.

Q Book 4 ledde också till stora forskningsanslag för Stockholm Resilience Centre och KTH Arkitekturskolan, där man har kunnat fortsätta att utveckla idéerna kring socialekologisk stadsbyggnad i flera olika projekt och dessutom sprida dem till arkitekter och studenter, intressegrupper och olika organisationer.

Kommuner och regioner runtom i Sverige vill ta del av idéerna, och SRC har dessutom blivit inbjudet till arkitekttävlingar i bland annat USA och Kina, så idéerna sprids nu över världen.

PÅ VÄG ATT BLI VERKLIGHET

Samtidigt rullar Albanoprojektet på, inte utan gupp och hinder på vägen. Den detaljplan som i december godkändes har inte med sig alla socialekologiska tankar som fanns i den ursprungliga Q Book 4, och man har fått göra en del anpassningar baserat på stadens önskemål, verklighetens ekonomiska förutsättningar och det faktum att Albano ligger i Kungliga nationalstadsparken. Kollektivtrafik återstår också att lösa. Detaljplanen har överklagats så nu går man in i en juridisk fas, som Kersti Hedqvist på Stockholms universitet kallar det, samtidigt som lokalplanering pågår. Målet är byggstart under nästa år och inflyttning 2017 i en första etapp.

– Visionen och arbetet med hållbarhet har varit lärorikt, säger Kersti Hedqvist, som själv har lärt sig mycket om ekosystemtjänster, pollinering och växtval.

Hur kommer det då att vara att studera, jobba och leva i Albano i framtiden? Jerker Nyblom på Akademiska Hus säger att han gärna hade varit 40 år yngre och fått uppleva den unika miljön i Albano som student. Lars Marcus, som i sitt dagliga arbete ofta behöver ta sig mellan Stockholms universitet och KTH, ser fördelen med närheten.

– Att universitetsmiljöerna kommer närmare varandra är en konkret och oerhört viktig förbättring. De viktigaste mötena sker i verkligheten och i Albano kommer det att vara nära till allt i Stockholms akademiska värld.

Stephan Barthel, som troligen tillsammans med SRC kommer att vara en av hyresgästerna, tror på en livlig, grön miljö.

– Albano kommer att skilja sig från dagens campus eftersom det kommer att vara levande dygnet runt. Albano är en lärandemiljö för nästa generation av kunskapande.

Kersti Hedqvist ser också ett levande campus framför sig.

– Vi planerar för framtidens studenter och framtidens lärande. Albano ska ge utrymme för utbyte över ämnes- och institutionsgränser. Det och den gröna miljön kommer att få folk att må bra och utvecklas.

TEXT SOFIA ERIKSSON ILLUSTRATIONER BSK ARKITEKTER, CHRISTENSEN & CO, NIVÅ LANDSKAPSARKITEKTER OCH BRUNNBERG & FORSHED