– Vi har rätt förutsättningar genom att vi har ett sammanhållet campus. Vi sitter nära varandra, det är lätt att mötas över institutionsgränserna, det är lätt för forskare och studenter att mötas och förflytta sig. Allt detta är en stor fördel för oss för att kunna jobba mer tvärvetenskapligt och för att knyta ihop utbildning och forskning på ett bra sätt.
Att ta framtidsansvar handlar enligt Hans Adolfsson bland annat om hur Umeå universitet som lärosäte ska förhålla sig till och bidra till att nå FN:s 17 globala hållbarhetsmål. Umeå universitet hör till ett av de många lärosäten i Sverige som tillsammans har enats i ett klimatramverk för att minska sin klimatpåverkan. För att lyckas med det finns stor potential i att fördjupa samarbeten mellan lärosäten och Akademiska Hus, samt andra fastighetsägare, menar Hans Adolfsson.
– Vi har ju gjort en del pilotprojekt tillsammans med Akademiska Hus som är spännande. Det handlar exempelvis om smartare styrning av energiflöden. Med hjälp utav sensorer som mäter hur folk faktiskt rör sig på campus så kan vi hitta smartare och mer energieffektiva sätt att styra ventilation, värme, ljus och så vidare. Vi har också satsat på mer solenergi på våra tak för att bli mer självförsörjande. Det här är exempel på bra projekt där vi tillsammans med Akademiska Hus kan bidra till att hitta mer hållbara lösningar och här finns såklart mer vi kan göra.
Lindellhallen, exteriör, Umeå universitet.
Akademiska Hus arbetar för att hitta tjänster och modeller för att hyresgäster, alltså lärosäten runt om i landet, ska kunna använda sina ytor mer effektivt. Hans Adolfsson tror att det finns stor potential där för att använda resurser smartare.
– Absolut! Det finns en konservatism på det här området och vi vet ju hur föreläsningssalar är belagda. Många av våra mer klassiska föreläsningssalar används oftast mellan 9-12 och står tomma andra tider. Samtidigt ser vi en större efterfrågan av andra typer av rum för lärande. Mer flexibla ytor som går att anpassa till olika typer av aktiviteter.
Trenden känns igen från andra lärosäten. De traditionella föreläsningssalarna behövs och används fortfarande men behovet och efterfrågan ökar av mer flexibla ytor och andra slags rum för lärande än de traditionella. Även Hans Adolfsson delar den bilden och lyfter fram att man redan påbörjat en omställning tillsammans med Akademiska Hus.
– Vi har flexibla ytor som vi tycker fungerar väldigt väl och som vi märker är mycket populära.
I Humanisthuset på campus finns exempelvis ”Vardagsrummet”. En yta där studenter kan träffas för att umgås eller studera själva eller tillsammans. Rummet är stort och går också att ställa om vid exempelvis seminarier eller event av olika slag. I anslutning finns också ett antal grupprum och flexibla klassrum som ger stöd för pedagogiska metoder som främjar ett mer studentaktivt lärande än vad de traditionella föreläsningssalarna gör.
– Det här är en yta och ett hus som vi märker har blivit väldigt populärt och som vi kan använda i många olika slags sammanhang.
Umeå universitet har på senare år satsat på en del större ny- och tillbyggnationer. Tillsammans med Akademiska Hus har universitetet givit polisutbildningen en ny hemvist och Medicinskt Biologiskt Centrum har byggts om och utökats till ett myllrande hus, som präglas av kreativitet, hållbarhet och gränsöverskridande forskning och utbildning. Satsningar som stärker Umeå som universitetsstad. Några större investeringar i nybyggnationer ser därför Hans Adolfsson inte som nödvändiga i närtid.
– För oss finns det inget behov i dagsläget för några större utbyggnader, snarare om att ställa om för ökad flexibilitet i våra befintliga miljöer.
I Humanisthuset på campus finns exempelvis ”Vardagsrummet”. En yta där studenter kan träffas för att umgås eller studera själva eller tillsammans.
Hans Adolfsson syftar bland annat till mer digitalt stöd och mer flexibla salar för undervisning. Han menar att Umeå universitet är redo att ta större kliv på de här områdena nu.
– Visst varierar intresset för detta en del, men vi har stor del av våra studenter på distans så våra lärare är bra på detta. Alla inser också att det är på den här vägen vi vandrar, det är i den riktningen vi ska gå. Det var en otrolig hype kring MOOCS (Massive Open Online Course) för några år sedan och det talades om hur universiteten skulle slås ut osv. Så har det inte blivit och jag tror inte heller att det kommer bli så.
Vad är det som får dig att tro så starkt på det fysiska mötet på campus, snarare än att träffas digitalt?
– Om alla skulle sitta hemma och titta på sin dator, så tappar du som student väldigt mycket. Det adderar något att träffas fysiskt - den sociala biten som kommer automatiskt med att studera vid ett levande campus. Den generiska kunskapen som du får gratis genom att vara i den här atmosfären, den riskerar du att missa om du sitter isolerad hemma. Det är min övertygelse. Däremot kan vi utveckla våra pedagogiska metoder och bli mer digitala, genom att exempelvis låta studenter se inspelade föreläsningar på förhand och att man sedan använder tiden i klassrummet för diskussion och fördjupning i stället.