FLEXIBELT UTBUD MINSKAR TRYCKET PÅ BOSTADSMARKNADEN

Oslo är Nordeuropas snabbast växande storstad, men trots det råder inte samma brist på studentbostäder som på svenska universitetsorter. I Stockholm kan det ta minst två år att få en studentbostad, i Norge är motsvarande tid runt ett halvår. Bostadsförmedling genom studentorganisationer är en av förklaringarna.

Universitet och högskolor i Norge som tar emot offentliga bidrag är anslutna till en ”studentsamskipnad” (studentorganisation) och har därmed en skyldighet att bistå med de primära behoven kring studiesituationen. Organisationen förmedlar boende till studenter, ofta belägna nära studieplatsen och till en lägre hyra än på den privata hyresmarknaden. Byggföretag som ska bygga nya studentbostäder får i dagsläget 36 procent av kostnaden finansierad av utbildningsdepartementet.

Bostadspolitiken i Norge har också främjat ett boende som kallas ”sokkelboliger”. Det är en uthyrningsdel som vanligtvis ligger i källarplanet på en villa eller ett radhus. Bostadsbristen under 50-talet gjorde att det fram till 90-talet i Norge var förbjudet att bygga enbostadshus, vilket gjorde att många valde att bygga till en uthyrningsdel som i princip kan hyras ut skattefritt. En norsk undersökning visar att mer än en femtedel av de norska hyresbostäderna utgörs av sokkelboliger.

Även i Norge finns det krav på ökat byggande av studentbostäder, med tillräcklig låg hyra för att inte kräva extraarbete vid sidan av studierna (74 procent av de norska studenternas intäkter går i dag till boendet). Men med ett flexibelt bostadsutbud har man ändå undvikit att hamna i en situation där universitetsorter förlorar potentiella studenter på grund av bostadsbrist.

Text Anna Cederberg Gerdrup

Läs om andra lösningar för bra boende

• Campusmiljö som får högsta betyg av studenter
• Dyrt boende - en utmaning för London 
• Låga avgifter och ett rikt kulturliv lockar studenter till Wien