Till navigation Till innehåll (s)

IDÉN
CUBE är ett koncept som går ut på att det placeras ut kubformade byggnader runt om på Umeå universitets campus och i staden Umeå. Mellan kuberna kan information utbytas, till exempel genom att man på en skärm kan se vad som händer vid en annan kub. Syftet är att öka kommunikationen mellan universitetet och samhället. Kuberna skapar plats för fysiska möten, eller så kan information utbytas med hjälp av tidningar eller digitala bilder från andra kuber.

PLACERINGARNA
Större versioner av kuben (röda) kommer att placeras på huvuduniversitetets campus, på konstuniversitetets campus och i stadskärnan. Mellan dessa kommer det finnas utrymme för kuber i mellanformat (blå) och minikuber (gröna) som kan anpassas efter olika scenarier och händelser.

KUBERNA
De kubformade byggnaderna finns i olika storlekar och har olika funktioner. De är mötesplatser som ska smälta in i Umeås vardagsliv, till exempel som ett vindskydd där folk kan samlas på vintern, eller en busshållplats. Kuberna har en arkitektonisk form som gör att de blir lätt igenkända var man än ser dem.



STUDENTERNA KOMMENTERAR SITT FÖRSLAG:

» Länken mellan samhälle och universitet viktig «

Umeåstudenterna Soledad Larraín Salidas, Pavel Rueda och Luis Lanfredi Belem bestämde sig snabbt för att spinna vidare på tanken att ett campus för hela människan inbegriper samhället runt omkring. Därför knyter deras kubformade byggnader inte bara ihop olika delar av campus – även staden görs till en del av helheten.

Varför är utbytet med staden viktigt?
Soledad: Kunskapen som produceras på universiteten kan vara till stor nytta för växande städer med allt större behov. Därför spelar länken mellan samhället och universiteten en viktig roll. Sedan är det också viktigt att studenterna berikas och bidrar till stadslivet.

Pavel: I dag existerar kopplingen mellan staden och campus endast på ett fysiskt plan, men av någon anledning saknas det samarbete. Det är där vår idé kommer in.

Hur då, utveckla hur ni menar?
Pavel: För en genomsnittlig student har Umeå ett par olika centrum, varav staden och campus antagligen är de viktigaste. Med hjälp av kommunikation och information vi vill öka utbytet mellan dem.

Luis: Kuberna kommer att finnas i olika storlekar och med olika funktioner. Allt från info- och mötesplatser, till en busshållplats eller en plats med en cykelpump.

Vad kan man göra i en kub?
Soledad: Kuberna är flexibla plattformar som det kan utbytas olika typer av information mellan. Exempelvis ska man kunna se vad som händer i en annan kub, eller vad som är på gång i staden och på universitet.

Luis: Syftet är att påverka studenterna och få dem att engagera sig i sin omgivning. De ska kunna fylla kuberna med innehåll.

EXPERTPANELENS BEDÖMNING

Ahas expertpanel blev ombedd att bedöma förslaget utifrån följande aspekter:

Attraktivitet: Generellt höjd attraktivitet i studentmiljön  
Social förbättring: Förbättringar i områdets sociala miljö  Estetik: Förbättringar i områdets estetiska miljö  
Stimulans: Förslagets förmåga att stimulera studenterna  
Prisvärdhet: Hur mycket valuta för pengarna som förslaget ger  Kreativitet: Hur kreativ och kul idén bakom förslaget är

CHRISTIAN FRISENSTAM
ARKITEKTURRÅD
AKADEMISKA HUS
»CUBE rör sig i gränslandet mellan arkitektur och environmental art, en konstform med rötter i 1970-talet med verk som "Umbrellas" och "Spiral Jetty". De föreslagna objekten har en stark relation till platsen, väcker nyfikenhet och inbjuder till interaktion och deltagande. En given association är till Stanley Kubricks film 2001, där en mystisk monolit som sänts ned från rymden blir symbol för överföring av kunskap mellan kulturer. Konceptet har både en estetisk och en funktionell dimension med en stark arkitektonisk form. Enkelheten i estetiken gör idén intressant, men förutsätter också stringens i gestaltning, detaljbearbetning och materialval för att nå sin fulla kraft.«

ELISABET RYDH
TF LOKALFÖRSÖRJNINGSCHEF
UMEÅ UNIVERSITET
»Idén att ett campus för hela människan innefattar staden är tänkvärd. Jag tolkar det som att studenterna menar att om man ska göra ett campus för hela människan så behövs också staden. Det är ett nytt sätt att tänka, som vi som arbetar med sådana här frågor kan ta till oss. Det är mycket kreativt och lyfter planeringen av ett campus till nya plan. Själva estetiken i det hela är svår att bedöma eftersom det beror på hur byggnaderna utformas, det kan både bli bra eller se ut som skräp. På väldigt lång sikt skulle det kunna vara prisvärt för staden om det bidrar till att lyfta idéer och kompetenshöjande förslag. Ett projekt som är tänkvärt just för att det så självklart väljer att innefatta staden i campus.«

INGRID GUSTAVSSON
ARKITEKTURRÅD
AKADEMISKA HUS
»Temat plug-in plug-out, att man tar en bit av en miljö och sätter in i en annan, är en tanke som känns igen. Det är alltså inte en unik idé, men den är inte sämre för det. Med byggnaderna vill studenterna förbinda olika delar av campus och i förlängningen staden, som på det viset också får ta del av det som händer på universitetsområdet. Formen är viktig och förslaget är starkt, snyggt och identitetsbärande. Men att också innehållet håller över tid är en förutsättning för att det ska vara lyckat. Det här hör till de idéer som jag hoppas ska genomföras. Kommunikation är viktig och kuberna kan dels ha syftet att informera och kommunicera, dels utgöra symboler för kommunikationens vikt.«

ISABELLA FORSGRAN
PLANERINGSCHEF, UTVECKLINGSAVDELNINGEN
UMEÅ KOMMUN
»Förslaget bygger på att informationsutbytet mellan universitetet och staden är för litet, och att det är den största orsaken till att studenterna inte integreras i stadslivet och tvärt om. Det redovisar en grundprincip som går att utveckla till olika fysiska skepnader och kan varieras. I översiktsplaneringen för universitets- och sjukhusområdet försöker vi få en större variation i området genom att skapa en stadsdel som lever dygnet runt. Tanken med kuben kan enligt min mening definitivt fungera som princip för de mötesplatser som bör skapas, men där informationsutbytet till största del baseras på det fysiska mötet.«

TEXT JONAS FRANZÉN FOTO ANDREAS NILSSON